Lift me from the ground, and oh never put me down
Nyss kommit hem från en fem timmars bussresa. Har nog bara åkt den här vägen en gång under mina 2,5 år i Karlstad..
Gick hur som helst igenom, och raderade gamla sms och insåg att jag inte är bortglömd x) och hur kul jag hade i sommras, samtidigt som jag lyssnade på "Slipping through my fingers" som är så himla fin, blev litte deppigt ett tag. Varför är det alltid så? Att när man tänker tillbaka på ett minne som är så bra, så blir man helt nere för att man inte upplever det igen, istället för att vara glad att man upplevt det...
Spelade sedan på min ipod (måste vara världens bästa uppfinning, typ) och då hörde jag massa bra musik jag inte lyssnat på på ett tag. Så då satte jag på "We Sing, We Dance, We Steal Things" cd:n och somnade lite halft vilket väckte massa minnen från usa då jag lyssnade mycket på den skivan när vi bilade genom delstaterna. Kändes så där härligt och lugnt och familjärt, asgött. Sen när dom lite fartigare låtarna kom på kom massa minnen från konserten, gud vad roligt det var!! :)
Gick hur som helst igenom, och raderade gamla sms och insåg att jag inte är bortglömd x) och hur kul jag hade i sommras, samtidigt som jag lyssnade på "Slipping through my fingers" som är så himla fin, blev litte deppigt ett tag. Varför är det alltid så? Att när man tänker tillbaka på ett minne som är så bra, så blir man helt nere för att man inte upplever det igen, istället för att vara glad att man upplevt det...
Spelade sedan på min ipod (måste vara världens bästa uppfinning, typ) och då hörde jag massa bra musik jag inte lyssnat på på ett tag. Så då satte jag på "We Sing, We Dance, We Steal Things" cd:n och somnade lite halft vilket väckte massa minnen från usa då jag lyssnade mycket på den skivan när vi bilade genom delstaterna. Kändes så där härligt och lugnt och familjärt, asgött. Sen när dom lite fartigare låtarna kom på kom massa minnen från konserten, gud vad roligt det var!! :)
Kommentarer
Trackback
